- Project Runeberg -  Valda noveller /
279

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■i ......... ,..... »fr

_KLEOPATRA_

Dock var det, han såg, just ej så förfärligt, och
mången skulle det snarare ha förefallit löjligt. På
marmorbordet framför nischen, kring vars förgyllda
fot månstrålen lekte, satt apan helt stilla hopkrupen
och tycktes vara så ivrigt försjunken i betraktande av
bilden, att hennes skarpa hörsel icke hört, huru
dörren bredvid öppnades. Hon höll i ena handen den
vita tofs, som hon rövat från Cecilia, och kliade sig
med den andra belåtet A det rufsiga huvudet, varvid
hon åter lät höra sitt sakta snattrande och då och då
en ton, som lät som en suck eller en snyftning. Nu
reste hon sig, den stumma, orörliga figuren tycktes
oroa henne. På alla fyra sprang hon, vridande sig
som en snurra, omkring på bordet, fasthållande tofsen
mellan tänderna, med ett dovt morrande, som ljöd
allt högre och ängsligare. Plötsligt var hon med ett
språng på vilobädden, reste sig upp i hela sin längd,
omfattade den framspringande sockeln och svängde
sig med ett raskt ryck upp i figurens knä, där hon
satte sig grensle, liksom ville hon på nära håll
undersöka den gåtlika företeelsen. Hon sträckte de smala,
hårbevuxna fingrarna utefter bildens sköna skuldror
och strök några gånger liksom smekande upp och ned
för de smidiga armarna. Hon reste sig just sakta och
böjde på samma gång huvudet, liksom om hon velat
bita den lilla gröna ormen, som måhända föreföll
henne vidrig, då hon med rest hår ryckte till och hastigt
såg sig om. Bakom henne stod hennes herres höga
gestalt, med käppen hotande upplyft. Med ett gällt
skri sprang djuret ned från sin plats, över vilobädden
och bordet mot balkongdörren. Glasdörrarna hade
ljudlöst fallit igen, här kunde hon ej komma ut. I ett
====== 279 =====

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free