- Project Runeberg -  Valda noveller /
282

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- kVl. -r

PAUL HEYSE

enär han ansett sig ha uppskattat sitt arbete snarare
för lågt än för högt. Archibald bad, att man skulle
skicka konstnären till honom, så snart han åter
inställde sig. Därefter gick han i tanklös oro några timmar
genom de livligaste gatorna, inträdde i ett kafé för att
bläddra i tidningarna, stannade framför tavel- och
fotografiutstäilningarnas fönster, men såg överallt
blott ett enda ansikte. Så kom småningom den
timme, då han vanligen besökte Cecilia. Han hade
otåligare än någonsin längtat därefter, men nu, då han steg
uppför trappan, stod han flera gånger stilla för att
hämta andan, ty det låg som en blytyngd på hans
bröst. Tanten kom emot honom med sin vanliga
hjärtlighet, men hon måste i dag neka honom att få träffa
sin fästmö, då Cecilia haft en orolig natt, ja till och med
ett lätt feberanfall, och läkaren föreskrivit henne att
hålla sig till sängs, kanske blott av överdriven
försiktighet, då bröllopsdagen var så nära. Hon hade på
hemvägen känt sig något kall, och den lilla
förskräckelsen över det otäcka djuret hade väl också inverkat på
nerverna. Archibald aktade sig väl att berätta sitt
nattliga äventyr. Han avlägsnade sig snart; det var honom
nu nästan välkommet, att han ej fått träffa Cecilia.
Han tilltrodde sig ej äga nog styrka att gent emot henne
vara obesvärad och glad, och huru skulle han kunnat
förmå sig till att inviga henne i det mörka öde, som
kastade sina skuggor över honom själv?

På eftermiddagen lät han sadla en häst åt sig; han
hoppades kunna trötta ut sig genom en längre ritt och
få sova ostörd på natten. Då han sent på aftonen kom
hem, frågade han genast, om någon främmande varit
där. Ingen hade synts till utom vännen Tankred, som
- 282 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free