- Project Runeberg -  Valda noveller /
318

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•a ■■ .maflflgwii p.
_PAUL HEYSE_

en djup sorg för mig, men jag skulle väl till slut kunnat
övervinna den och levat ett verksamt liv, om en
blixt-stråle berövat mig dem i en och samma stund. Det är
ju sant, att varje människa är oersättlig, men ingen
oumbärlig. Vetenskapen, mitt kall, min ungdom skulle
hava kommit såret att gro igen, men som det nu är,
gapar det alltjämt, och blödningen kan ej stillas. Ty
dessa tre dyra människor levde väl än i dag, om icke
jag varit I

Jag måste gå längre tillbaka i tiden för att förklara
detta mörka tal. Du vet, Karl, att jag knappt känt
mina egna föräldrar och att jag efter min fars död
skulle blivit uppfostrad i det allmänna barnhuset, om
icke detta ädla par förbarmat sig över den fattige
läkaresonen och upptagit honom som eget barn. Min
adoptivfar var redan då en bland de rikaste
köpmännen i vår stad. Åtta år hade han levat i ett
barnlöst äktenskap, då han tog mig i sitt hus. Han
hoppades, att jag skulle liva upp honom och hans hustru i
det tysta hemmet, men tyvärr lönade jag i början de
båda förträffliga människorna, ehuru jag var dem
mycket tillgiven, rätt illa för deras kärlek och omsorger.
Jag var en sluten, lättretlig, föga älskvärd gosse, redan
tidigt benägen för grubbel och funderingar. Mellan
tystnad, som varade hela dagar, och plötsliga
lidelsefulla utbrott vacklade jag fram och tillbaka på ett högst
obehagligt sätt, och än i dag minnes jag med djup
blygsel det i sanning prisvärda tålamod, varmed mina
fosterföräldrar fördrog-o mig och sökte mildra mitt
sinnelag, utan att ens någonsin genom en blick låta
mig känna, att jag svek deras förhoppningar.

Detta blev plötsligen annorlunda. Jag hade varit
========== 318 ■

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free