Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’"^r"1 ==
VID DEN DÖDA SJÖN
slutande lade beslag på mig. Det underliga barnet blev
år från år mera stilla mot mig, och blott i hennes allra
käraste brev klingade en ton fram från vår
barndomstid; men även breven blevo sällsyntare. Till det yttre
utvecklade hon sig alldeles, såsom hon lovat. Hon var
redan vid fjorton år fullväxt, ännu en smula spenslig,
men en fullkomlig ung dam. Det lilla porträtt av
henne, jag en gång visade dig, liknade henne föga, ty,
om jag så får säga, hennes karaktär var mognare än
hennes ansiktsdrag och visade sig blott i hennes sätt
att röra sig. En förnäm stillhet, en knappast dold
likgiltighet för mycket, som eljest vid hennes år synes
lockande, gjorde henne ofta formligen otillgänglig,
men när hon åter ville visa sig älskvärd mot någon,
ett leende, en ödmjuk, skygg hängivenhet — det kan
ej uttryckas i ord. Endast få kände hela hennes värde,
det sanna, omutliga i hennes unga själ, den mjuka
kärnan i det kärva skalet. Och till dessa få hörde icke
ens hennes egen bror. Jag var nämligen mycket för
mycket fördjupad i mina arbeten, alltför ivrigt
upptagen med det fysiska livets gåtor för att hava mycken
vetgirighet kvar för detta unga hjärtas hemlighet. Och
besynnerligt nog, ehuru jag var en sinnlig människa
och, som du vet, icke något dygdemönster, och fastän
jag hade ögon i huvudet för att kunna se, att
föremålen för mina svärmerier hittills vid jämförelse med
denna underbara flicka togo sig ut som kammarsnärtor
bredvid en ung furstinna, så föll det mig aldrig ens i
drömmen in, att jag kunde förälska mig i Ellen. När
vi voro skilda åt, tänkte jag knappt på henne, och då
jag skrev hem, var det till mor, som först måste erinra
mig om, vad jag var skyldig min lilla syster. Det
tyst-= 321 =====
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
