- Project Runeberg -  Valda noveller /
341

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■<t ■ återtagaag —t»

_VID DEN DÖDA SJÖN___

vit av oss här utan er hjälp I" Hon vände sig bort från
sin dystre, tigande åhörare för att avtorka sina tårar;
därefter sutto de åter stumma mitt emot varandra.
Han kände sig frestad at bedja henne fortfara att tala;
det var något i hennes röst, som gjorde honom
oändligt gott, som om en mild, sval hand, lagt sig på hans
feberheta själ. Men han såg, huru hon åter endast var
sysselsatt med barnet, och hein själv hade ingenting att
säga henne. Han betraktade henne nu vid det svaga
ljus- och månskenet, och pannan samt formen på
hennes ögon, som i blicken hade ett förnämt sorgset och
milt uttryck, påminde honom livligt om hans
fostermor, vilken ofta nog med öm oro så sett på honom.
Hennes gestalt var fyllig och smidig, varje rörelse av
huvudet på den smala halsen var full av behag. Det
rika, mörkblonda håret hängde vårdslöst ned i nacken;
allt hos henne utvisade vanorna av ett rikt, genom
bildning och smak förädlat liv, vars prydnad och
behag plötsligt blivit värdelösa inför den hotande fara,
vari hennes bästa klenod svävade.

Dörren öppnades nu försiktigt, och drängen
insläpade, torkande svetten från pannan, en stor bytta med
is. Han visade triumferande på sitt fickur, på vilket
ännu tio minuter fattades i den utsatta tiden,
stoppade den välförtjänta betalningen i sin läderpung och
frågade, nu mycket tjänstvillig, om mem behövde
honom till något annat. "Han skulle bara gå och lägga
sig," svarade doktorn. Därpå gjorde han själv av
ett stycke vaxduk, som han rev ur fodret på sin
resväska, en pung för isomslagen och visade sköterskan,
huru dessa skulle läggas på pannan. "Nej," sade
damen, "nu går du och lägger dig, Josefine, du har inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free