- Project Runeberg -  Valda noveller /
344

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

ingenting vidare att göra än att likaledes lägga er på ert
öra och icke stiga upp, förrän jag tillsäger er. Ni är
här .fullkomligt överflödig, men måste i morgon åter
vara på er plats. Där har ni kuddar och täcken; gör er
en bädd vid spiseln, och så god natt. Inga motsägelser,
hör ni det! Ni vill väl inte väcka er fru med onödig
ordväxling?"

Den goda kvinnan såg skyggt och ödmjukt på
honom samt släpade en bolster åt sig in i en vrå, och
efter få minuter hördes på hennes djupa andedrag, att
även hon fridfullt sov bort de sista dagarnas
besvärligheter.

Kort därpå gick månen åter i moln, och blott en
svag glans från stjärnhimmeln låg över det stycke av
sjön, som den ensamme vaktaren vid sjuksängen
kunde överskåda genom fönstret. Nu först kände han
hunger och törst och drack ut återstoden av mjölken
i glaset, som stod kvar på bordet. Då han ställde bort
det, trodde han sig se damen konvulsiviskt röra sig
på sin bädd och närmade sig henne på tå. Hon strök
i en ångestfull dröm med båda händerna över
ögonen, som om hon ville borttorka tårar, men sov allt
fortfarande, och händerna sjönko åter matt ned. Han
stod länge och såg oawänt in i det sköna ansiktet, på
vilket drömmarna avspeglade sig liksom försvinnande
molnskuggor på en vindlös sjö, sorg — ångest — hopp!
Nu log hon, och då de fint krökta läpparna sakta
rörde sig, blevo de vitaste tänder synliga. Strax därpå
förmörkades pannan, och ögonbrynen drogo sig liksom
bönfallande tillsamman. Då hon lyfte båda händerna
för att sammanknäppa dem, varseblev han på
hennes ringfinger två vigselringar och undrade, om den
===== 344 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free