- Project Runeberg -  Valda noveller /
350

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

< ■ ======».

_PAUL HEYSE_

att det gör all apotekshjälp överflödig. Farväl sà
länge, min fru!"

Han bugade sig lätt och lämnade rummet. Därpå
gick han ned till stranden, lösgjorde en av de i
båtskjulet fastkedjade båtarna och drev den lätta
farkosten med kraftiga årtag ut på sjön.

Solen hade ännu icke stigit över de svarta, med
furuskog täckta höjderna, men den fullkomligt stilla
luften låg tung och tryckande över den mörka
vattenytan och verkade beklämmande på den utvakade
mannen. Hein såg över båtkanten ned i djupet och blev
hemsk till mods, då han märkte, att vattnet tätt vid
båten syntes kristallklart och fullkomligt vitt, men sjön
ändock, ehuru himmeln var klar och molnfri, blickade
upp svart och bottenlös. Han kom åter att tänka på,
vad en vedhuggare under vägen berättat honom, att
sjön icke hade någon botten, utan som en ofantlig
brunn sänkte sig allt djupare och djupare ned, ända
intill helveteselden, och att djävlarna, då hettan blev
till och med dem för stor, gingo dit för att bada. Han
drog in årorna och såg sig omkring uppåt de branta
stränderna, som voro täckta av svarta barrskogar. De
kaja klipporna över de yttersta grantopparna hade
åter utbytt morgonrodnadens färg mot en black, grå,
ty nu frambröt med kraft solen och sökte förgylla den
svarta kitteln, som syntes liksom formad av järn. Men
blott en bländande vit glans simmade på sjöns spegel;
de täta skogarna runt omkring uppsögo ljusstrålarna,
och ingenstädes tändes en vänligare färg. Blott en
liten ängsmark tätt invid värdshuset, där en rödfläckig
ko betade, samt den blåa röken, som virvlade upp ur
skorstenen, väckte den tröstande föreställningen, att det
.. 350 ======

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free