Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_PAUL HEYSE_
den en bok, som stack fram ur en resväska. På
titelbladet stod skrivet namnet "Lucilie". Det var Lenaus
dikter.
"Tycker ni om denne poet?" frågade doktorn
plötsligt.
"Jag vet ej själv, om han verkar mer tilldragande
eller frånstötande på mig. Jag kan, ehuru jag eljest
har en tämligen ren instinkt för detta, just hos honom
ej riktigt urskilja, vad som är äkta eller konstlat. Han
led mycket, och dock förekommer det mig ofta, som
om han med avsigt hölle sina sår öppna medelst
varjehanda retmedel. Varför jag tagit boken med på resan,
vet jag knappt. Kanske för att trösta mig."
"Genom denne världströtthetens diktare?"
"Varför ej? Han dog i vansinne; så ofta jag
tänker därpå, blir mig sorgen över min man lättare att
bära. Vilken skön död fick han ej, ung, älskad av
alla, kämpande som en hjälte för sitt fädernesland!
Inom mig bär jag hans bild utan vanställning, varken
förvriden genom sjukdom och dödskamp eller
främmande för mig genom vansinne. Ingenting måste vara
förskräckligare än att se någon, som man älskar,
berövad sitt förstånd. Förefaller det inte också er som
det förskräckligaste av allt?"
Han svarade ej strax, och svaret var en fråga: "Ni
skulle alltså själv önskat er man döden, om han
drabbats av obotlig sinnessjukdom?"
"Förskona mig för svaret, som skulle göra mig ont,
om det vore uppriktigt, och ljuga kan jag icke."
"Så mycket bättre," sade han. Hon förstod honom
icke. Några minuter därefter lämnade han rummet.
Han återkom en timme efter midnatt och yrkade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
