Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL HEYSE
morgon, da jag fick se er skjuts, och eftersom jag icke
skulle kunna låta fruntimren resa under bättre beskydd,
så får ni icke anse det som en ovänlighet, om jag redan
i dag tager avsked."
"Omöjligt!" ropade den unge officeren med
oförställd bestörtning. "Jag säger er, det blir ett hiskligt
leverne, om ni så oförberett vill lämna oss. Lucilie
och Franciska och till och med sköterskan komma att
hänga sig fast vid rockskörten på er, och jag måste
draga värjan för att avskära er vägen."
"Må vara, att man söker försvåra för mig, vad som
dock ej kan ändras," genmälde doktorn med
allvarsam uppsyn. "Därför är det bäst, att ni alldeles håller
tyst med mitt beslut, och så snart det blir något
mörkare, går jag härifrån utan avsked. Här har jag
uppskrivit sjukdomshistorien; stoppa på er papperet, ni
kommer ej att behöva det, hoppas jag. Ty om ni reser
hem bekvämt i små dagsresor, skall färden under
denna vackra årstid snarast verka välgörande på barnet.
Och härmed må ni låta mig säga er farväl och bedja
er framföra mina sista, hjärtliga hälsningar till er
svägerska."
"Doktor," sade den andre; "detta är icke ert sista
ord. Jag hoppas, ni kommer på andra tankar.
Tillsvidare tager jag papperet med mig och lämnar er
ensam, ty jag ser, att jag stört er i er skrivning. Vi
träffas åter I"
"Ni förråder mig ju ej," ropade Eberhard efter
honom. Den unge officeren lade fingret på munnen,
gjorde en militärisk hälsning och skyndade ut genom
gästrummet, gnolande på en munter melodi.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
