- Project Runeberg -  Valda noveller /
375

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

........i ■fc^tfrtr"1 ......

VID DEN DÖDA SJÖN

Knappt hade Eberhard varit tio minuter ensam,
gående fram och tillbaka mellan sina fyra kala väggar,
likt en fånge, som beslutit sig för flykt, förrän han åter
hörde gästrummets dörr öppnas och steg närma sig,
som drevo allt hans blod till hjärtat. "Även detta!"
sade han för sig själv. Där stod hon redan i dörren
och såg på honom med en blick, för vilken han i djup
förvirring måste sänka sina ögon.

"Min vän," sade hon med rörd stämma, "förlåt,
att jag ännu en gång träder inför er, ehuru ni söker
undvika mig. Ni vill till och med bort utan att ens
säga oss farväl. Jag märkte det på min svåger, då han
kom från er, ehuru han i början sökte neka därtill, och
som jag för länge sedan anat något dylikt, överraskade
det mig knappt, så mycket det än bedrövar mig. Jag
har blivit skyldig er så outsägligt mycket, att det i
grunden är likgiltigt, om jag vid avskedet än en gång
säger er det eller icke. Men det är oädelt handlat av
er att vilja beröva mig varje tillfälle att i min mån
för er vara eller göra ens det ringaste. Och jag
känner dock så tydligt, att jag ej skulle vara alldeles ur
stånd att göra er gott genom min vänskap, därest ni
blott i ringaste mån ville besvara det förtroende, jag
från första stund visat er. Ni har en hemlig sorg. Vad
skulle jag ej giva, om jag kunde taga på mina
skuldror blott tiondedelen av den börda, som trycker er!
Huru skall jag kunna ha hjärta till att nu skiljas från
er, kanske utan hopp om återseende, och så nödgas
säga till mig själv: den man, som handlat mot dig som
den mest uppoffrande vän, lider, du vet ej på vad sätt,
och du har icke gjort något försök att hjälpa honom
av usel fruktan för att synas närgången och nyfiken!
===== 375 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free