- Project Runeberg -  Valda noveller /
379

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

......■ " ■*» Tf^f**** ■ r- . -■ ••• r

VID DEN DÖDA SJÖN

fi.

narna erinrade honom om Franciskas stämma, då hon
första gången åter hade skrattat. Detta överväldigade
honom till den grad, att han utbrast i tårar och en
stund gav fritt lopp åt sin smärta. En kärrdragare, som
kom förbi vägen uppför, ryckte honom åter ur
denna stämning, vari han fullkomligt försjunkit. Han
tänkte på, att mannen inom kort skulle hålla framför
huset vid den döda sjön och få se Lucilie och bamet,
men han skulle aldrig mera få det. Men han förblev
sin föresats trogen och vandrade vidare, tills han på
sina sviktande knän märkte, huru djupt de sista
timmarna tagit på hans krafter. Då slog han sig ned, där
dalen något litet vidgade sig, invid en träkoja, som
förr hade använts av arbetare vid ett stenbrott, och
med hakan sänkt mot bröstet, försjönk han i ett
halv-vaket grubblande och drömmande.

En timme ungefär kunde han ha suttit så, i ett slags
bedövning, varunder han varken kände någon smärta
eller någon önskan, blott hörde vattnet brusa och såg
stenarna och örterna vid sina fötter, då han väcktes
av hästtramp och gnisslandet av hjul i tunga
brink-hakar, som långsamt rullade fram utför den branta
vägen. Han stirrade förskräckt uppåt, genomfaren av
en aning, och igenkände riktigt nog den unge officerens
resvagn samt på kuskbocken bredvid kusken
sköterskans ärliga, runda ansikte, av en stor halmhatt med
blått flor skyddat mot solen, som nu blott i sned
riktning kastade sina strålar in i klyftan. I första
ögonblicket tänkte han springa upp och försöka att till fots
undkomma dem. Men om de än bleve efter honom
på branten av vägen, så skulle de lätt hinna fatt
honom nere på jämn marki Alltså steg han försiktigt upp
= 379 .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free