Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskarna finge för öfrigt bilda sin egen församling, ehuru deras
predikant som ägde att comparera i konsistorium ej skulle
hållas för annat än diakonus (hjälppräst). Men innan denna
församling tillräckligt tillvuxit, skulle hon bruka den svenska
kyrkan, hvarvid båda gudstjänsterna, den ena efter den andra,
skulle medelst klockringning tillkännagifvas. För svenska
kyrkan skulle föreståndare väljas ut, som ägde insamla medel
till byggnadshjälp och betjäning. Slutligen förmanar kungl.
maj:t rådet att hvarken hemligen eller uppenbarligen tillstädja
främmande trosbekännare några religionsöfningar, utan »med
det fogligaste» (på lämpligaste sätt) tillse att sådant
afskaffades.
Enligt Cederbourg hade tyska församlingen redan 1623 till
sin predikant kallat Wilhelm Longimanus Kleinschmidt från
Lybeck som dock först 1624 i Skara prästvigdes.
Burggrefveämbetet skulle nu förestås af doktor van Dijck
såsom konungens commissarius, och rådet tills vidare bestå af
tolf rådmän, fyra svenska, tre tyska, tre nederländska och två
skottar, af hvilka turvis en skulle hvarje månad presidera. Dessa
rådmän hade konungen nu låtit välja, och härefter skulle
burggrefven och rådet utvälja en ny, om någon under året med döden
af ginge. Denna senat skulle efter stadslagens lydelse komma
tillsammans till rättskipning på rådstufvan måndagar, onsdagar
och lördagar, och finge aldrig färre än fyra ledamöter
sammanträda. I Säfvedals härad skulle Nils Börjesson vara domare. I
stället för de i privilegierna anbefallda nederländska och
käjserliga lagarna, på hvilka de främmande förstodo sig ganska litet,
skulle svenska stadslagen tillämpas. En liten afvikelse från
privilegiernas lydelse ligger i den ståthållaren tillerkända uppsikt
öfver magistratens efterlefnad af kungl. maj:ts befallningar, så
att den hittills rådande stora oordningen blefve alldeles
afskaffad. (Man påminner sig, att staden just genom
privilegierna fritagits från dylik tillsyn af landshöfdingar och
ståthållare i annat än hvad till dess försvar hörde.) Men denna
åtgärd tycktes konungen nu nödig, och privilegierna skulle ej
heller tillämpas förr än samhället blifvit fullt ordnadt. I
sammanhang härmed kan nämnas, att konungen nu äfven entledigade
Stjernsköld såväl från ståthållareskapet på Älfsborg som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
