Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
holländske presidenten, Rudghier von Ackern, var ingalunda
påstridig, snarare tvärtom, men hade ej tillräckligt anseende för att
gifva sin landsman, burggrefven något stöd, om också viljan
härtill funnits, hvilket dock ej är gifvet. Den tyske presidenten,
Michel Werles efterträdare, holsteinaren Jakob Hoyer hade både
myndighet och anseende, men hörde antagligen till dem som
svåra motgångar förbittrat. Född 1579 »af god, nära
tvåhundraårig adel», heter det i likpredikningen, hade han redan 1603
kommit till Sverige och året därpå inträdt i Karl IX:s och
drottning Kristinas tjänst som faktor, hvilken befattning han
bibehöll intill 1613. Detta år återvände han till sitt
hemland och lefde på sina gods, intill dess att han, först 1627 genom
de käjserligas inbrott och sedan ett par år därefter genom den
vattenflod som då öfversvämmade det holsteinska landet,
vardt alldeles ruinerad. Den forne faktorn sökte sig nu åter
till Sverige och förordnades af konungen 1629 till president
i Göteborg.
Rådspersonalen tillöktes detta år med en syndikus
(magistratssekreterare), holsteinaren Daniel Lange, som liksom Hoyer måst
fly för de käjserlige och söka sin utkomst i Sverige. Ganska
snart tycks denne hafva vunnit ett visst anseende i staden,
ty han sändes redan i oktober 1629 tillika med presidenten
von Ackern och rådsförvanten Bengt Svensson såsom dess
ombud till herredagen i Västerås.
Anmärkom vidare, att en underrätt (Schöffengericht) med
uppgift att afdöma mindre tvistigheter enligt en i stadsarkivet
befintlig fragmentarisk protokollsbok åren 1630, 1631, 1633
och 1634 varit i verksamhet, ehuru denna domstol därefter
måste hafva upphört. (På dess förut afstannade verksamhet tyder
en år 1642 utfärdad kunglig förordning om dess tillsättande.)
I denna rätt sutto vanligen två till fyra ledamöter, såväl
rådspersoner som borgare, hvilka senare i allmänhet längre fram
ryckte upp till rådsförvanter.
Några förändringar hade också skett bland stadens
tjänstemän. Efter den svenske stadssekreteraren (notarien) Hans
Påfvelsson, som sedermera skulle beträdas med någon otrohet,
kom Nils Nilsson Stare, och på Gilius van Eijcks plats såsom
räntmästare rådsförvanten Olof Thorssons måg, Anders Amundson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
