- Project Runeberg -  Berättelser ur Göteborgs historia / [1]. Göteborgs äldsta historia /
79

(1908-1924) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som man ser påyrkade burggrefven inte allenast enighet och
ordning utan äfven någonting liknande kommunal styrelse
i en senare tids anda.

Men dessa påminnelser tyckas ej hafva hjälpt, ty van Dijck
ser sig slutligen nödsakad att genom den till Stockholm uppreste
presidenten von Ackern tillställa kungl. maj:t en klagoskrift.

Hans höga ålder, svaga hälsa och medfödda natur, förklarar
han häri, rådde honom till hvila, men målens antal och
oenigheten hade så mycket förökats, att han tvifvelsutan sedan sin
ankomst till Göteborg måst taga allt för mycket på sig. Detta
i förhoppning, att den oordentliga magistraten genom hans
arbeten och goda råd ändtligen skulle komma till skicklighet
och god disciplin. I själfva verket hade han dock funnit, att
några förmätna personer härigenom inte allenast ej låtit sig
bättra utan häraf tagit anledning att mer och mer förhäfva
sig, smäda sina medbröder och allt inrätta efter deras behag,
frå-gandes hvarken efter kungl. majrts förordningar eller efter
hans (burggrefvens) sorgfälliga, ständiga intercessioner, ja de
tvekade ej ens att gripa in i kungl. maj rts regalia! Men, sedan
han under många år med smärta måst fördraga detta, kunde
han nu ej längre innehålla med sitt klagomål.

Med de förmätna personerna menade han i första rummet
Hriumvirerna* eller de tre presidenterna, på hvilkas
oförsynthet flera bevis anföras. Ett af deras tilltag hade varit att
sända syndikus efter stadens signet som alltid af burggrefven
förvarats och att, då denne nekat att utlämna detta, låta
förfärdiga ett annat som de användt till ej ringa konfusion
och oordning. Nils Börjesson hade till och med fördristat sig
att en gång från enspännaren (landshöfdingens bud) taga ett
till burggrefven adresseradt kungligt bref, öppna detta samma
och sedan skicka det till honom. Och Jakob Hoyer hade varit
nog förmäten att förbjuda skulten utföra honom gifna uppdrag i
konungens namn, befallande honom att hädanefter göra detta i
rådets.

Så långt hade själfsvåldet därtill gått bland rådets alla
medlemmar, att då dessa förr brukat patientera ett, två, tre till
fyra år med utbekommande af sina löner, när staden ej var i
lägenhet att dem utbetala, kunde dessa nu knappt vänta det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfbugot/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free