Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löpande året ut, innan de gingo, burggrefven och de öfriga af
rådet ovetande, att af stadens inkomster uttaga de mot lönerna
svarande beloppen.
Mest af allt beklagar sig burggrefven dock öfver Nils
Börjessons egennytta och maktlystnad, förklarande denne regera
öfver borgarne som en obeskedlig fogde öfver bönder och
därtill saknande nödig lagkunskap.
En mycket god tysk predikant, Petrus Sinknecht, erfaren
i hebräiska, grekiska och latin, begåfvad på predikstolen,
otadlig i lära och lefverne, hade med skällsord och klander
fördrifvits, allenast därför att han predikat botfärdighet och
straffat dagliga missbruk.
Och hvad rådsherrarnes enskilda tvister beträffar, voro dessa
ej mindre att förvåna sig öfver. Af de elfva rådmännen voro
fem, som af sina kolleger ömsevis kallats skälmar och som
därmed hållit till godo utan att därför ställa någon till svars.
Endast presidenten Rudghier von Ackem hade lämnat
rådsförsamlingen på grund af dylika skällsord och begärt bevis af sin
förorättare, presidenten Jakob Hoyer, hvilken senare stannat
kvar på rådhuset och hellre själf velat heta skälm än bevisa
sina injurier mot den andre.
»Min ålder är sådan och insolentierna så stora», säger van
Dijck slutligen i denna sin skrift, »att extraordinarie
botemedel, och visserligen mer än jag förmår, måste tillämpas».
Emellertid säger han sig ej skola underlåta att de få år han ännu
kunde hafva kvar continuera i hans maj Is trogna tjänst.»
Obetingadt får man väl ej taga alla den gamle mannens
klagomål mot presidenterna för befogade, så mycket mindre
som den isolering och den motsats, hvari han befann sig gent
emot dessa, till en viss grad tillhörde burggrefvebefattningen
och äfven för hans efterträdare skulle varda kännbara.
Den tid Jakob van Dijck hade kvar skulle emellertid ej
såsom han i sin sista inlaga antagit komma att räknas i år utan
endast i månader eller dagar.
Han afled nämligen den io december 1631.
Rörande hans familjförhållanden känner man endast, att
han ärfdes af sin brorson, den likaledes på platsen bosatte
Gregorius (Joris) van Dijck, samt att en Cornelia van Dijck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
