Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följden af Nils Börjessons till hofrätten inlagda vad vardt
den, att han och Gantz dömdes till tusen riksdalers böter
hvar-dera, h var jämte de öfriga af magistraten, som jämte honom
buro ansvaret för det holländska skeppets undkommande,
tillsammans ålades ett lika stort bötesbelopp. Däremot
förklarades magistraten ej hafva varit befogad att i skeppsfrågan
af-kunna någon dom alls, då denna myndighet endast fått i
uppdrag att härom rannsaka. Missnöjd öfver att hafva blifvit
dömd för försumlighet i ämbetet besvärade sig Nils Börjesson
häröfver hos kungl. maj±, som dock.slutligen till alla delar
fastställde hofrättens utslag.
Handlingarna i revisionsmålet, bildande en diger packa, ligga
nu i riksarkivet. Intressantare än dessa långsläpiga
förhandlingar med sina supplicationes och rationes äro dock riksrådets
protokoll den 23—25 oktober 1638, hvaraf man finner den
gamle vise Axel Oxenstiernas åsikt om Nils Börjessons och
öfrige vederbörandes handlingssätt i saken.
Såväl dåvarande burggrefven van Dijck som hela
magistraten ansåg kanslern hafva visat försumlighet, hvarjämte
rådmannen Elias Gantz dessutom »spelt med bedrägeri». Hvad
särskildt Nils Börjesson beträffar, hade denne visserligen
där-utinnan försett sig, att han ej genast tagit skepparen fast,
liksom han äfven bort med större allvar fullfölja executionen.
Men i öfrigt kunde den af Gantz bedragne presidenten, som här
handlat i god tro samt därtill »haft ondt att göra» (en svår
sak att sköta), i någon mån excuseras. »Nils Börjesson var
en imperious man», förklarade Oxenstierna i sammanhang
härmed, »kunde intet med diskretion möta dem utan dref allt
med foss (force), hvårföre var ingen, som var villig komma
honom till assistance, där de sågo honom något tryckt, utan
voro alla på honom likasom en hop kråkor på en uggla».
Att den gamle befallningsmannen var en imperiös man är
nog lika säkert, som att hans tvångsmedel ej alltid voro de
bästa. En gång lät han såsom ordförande president »torqvera»
en fjortonårig för t jufveri misstänkt flicka, hvaröfver en
assessor i Göta hofrätt vid granskningen af stadens domböcker
gjorde anmärkning. Betecknande är det sätt hvarpå Nils
Börjesson försvarade sin åtgärd. Tumskrufvarna hade visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
