Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resolution af den 8 maj 1637 me<i anledning af den nye
presidentens begäran, att stadens vaktmästare måtte straffas för
otillbörlig vägran att uppvisa sin fullmakt. Rätten hade efter
sakens flitiga rannsakning och veterliga kunskap, heter det i
denna resolution, ej härutinnan kunnat finna något straffvärdt.
Ty vaktmästaren, som med »fruktan och räddhåga» upptagit
den erhållna befallningen — att för Rosensköld uppvisa sin
fullmakt — hade vändt sig till ordförande presidenten, herr
Jakob Hoyer med begäran om råd och förs\ar, och denne
herre hade med stadens båda sekreterare tillsändt presidenten
Rosensköld en kopia af protokollen, innehållande såväl fullmakt
som instruktion för den ifrågavarande tjänstemannen.
Slutligen hade, då den svenske presidenten ej härmed varit
tillfreds utan fortfarande begärt att få se originalet,
vaktmästaren på Hoyers tillsägelse till rätten ingifvit sin fullmakt in
originali, hvarefter Rosensköld tagit fullmakten med sig hem.
Då sådana formaliteter och chikaner kunde förekomma,
har naturligtvis förhållandet mellan Rosensköld och hans kol
leger varit ganska spändt. För den opartiske betraktaren
förefaller det dock, som skulle felet i detta här nämnda
särskilda fall mindre legat hos Rosen«köld än hos de öfriga.
Presidenten Hoyer erhöll den 6 september 1637 på egen
begäran afsked, ett vackert af sked till och med — kungl.
maj :t hade gärna sett, att han fortfarit med sitt ämbete i
Göteborg, hette det i kungabrefvet. Han bosatte sig därefter
i Stockholm, där han, 1640 omnämnd såsom en af stadens
tolf förnämste köpmän, två år senare eller den 25 december
1642 afsomnade. Då platsen som tysk president tills vidare
förblef obesatt, har oäkert Rosenskölds ställning härigenom
till en viss grad stärkts, ty lika litet kunde vice burggrefven
— hvarken varm eller kall enligt Rosenskölds yttrande —
som presidenten von Ackern bilda någon motvikt mot hans
myndighet. Men så mycket större motstånd rönte han af
den år 1635 i rådet upptagne engelsmannen Anthony Knipe,
likasom af syndikus Israel Noraeus. Och emellan Rosensköld
å ena sidan och den öfriga magistraten under de båda nämnda
herrames anförande å andra sidan fortsattes nu en strid, som
äfven tycks hafva sträckt sig utom de styrandes krets. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
