- Project Runeberg -  Berättelser ur Göteborgs historia / [1]. Göteborgs äldsta historia /
147

(1908-1924) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Båda begärde nu af motparten tolfmannaedgång, som dock
af rätten nedprutades till sexmanna. Anders Amundsson
förklarade sig emellertid ej kunna åstadkomma mer än sin egen
ed, men hellre än att nöja sig med en dylik från hustruns sida
ville han låta saken förfalla.

Till dessa fordringar intog rätten en medlande ställning,
resolverande, att Gertrud Olof sdotter finge godkänna det
inventarium mannen uppgjort, denne däremot uppgifva anspråket
på de saker, han förmenade vara boet afhända.

På detta sätt vardt det egentligen Anders Amundsson, som
åter förlorade processen. Och då han svårligen kunde smälta
detta, tog han sin tillflykt till beskyllningar, som visa på
hvilken låg ståndpunkt såväl hans egen som hans samtids
upplysning befann sig.

Den 30 augusti 1641 inlevererade han nämligen till rätten
en supplikation, att denna ville förhöra tvenne gamla nu
fängslade kvinnor, Brita i Kallebäck och Gertrud i Wassbacka i
Halland. Den förra, som af Gertrud Olofsdotter skulle hafva
sändts till den senare, sades nämligen genom hemliga och
olof-liga medel hafva förhjälpt hustru Gertrud till framgång i
boskillnadsmålet mot mannen.

Med anledning häraf vidtogo långa och skarpa förhör —
naturligt nog för öfrigt, då den allmänna moralen genom
otillåtna hemliga medel, genom trolldom med andra ord, ansågs
hafva satts på spel.

Käringarna voro visserligen svåra så till kynne som
konster. Såsom upplysande i förra hänseendet kan nämnas, att
när skulten Nils Höök före deras häktande kommit in ett rum,
där de båda sutto, frågande: »hvad är det för folk och hus I
hållen», hade hallandskäringen spottat honom »under
ansiktet», hvilket han besvarat med ett slag på munnen, så att hon
blödt. Kallebäckskan, som säkert därvid dragit öronen åt
sig, hade då satt sig på spiseln och sagt till vittnena: »Låter
inte fara illa med mig, utan att jag må gå min kos; den andra
bekänner väl hela saken för eder allt igenom!»

Hvad konsterna beträffar hade Gertrud i Vassbacka
visserligen, enligt så väl den andra käringens berättelse som ett
vittnes utsago, på öfvernaturligt sätt — genom en klut att bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfbugot/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free