- Project Runeberg -  Berättelser ur Göteborgs historia / [1]. Göteborgs äldsta historia /
154

(1908-1924) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag finge bygga, anten på en ny tomt som mig skulle tilldelas
eller ock där jag nu bor. Emellertid hafver Peder Eriksson
(sådant allt Oaktadt) med sina bisittare några gånger dömt
mig till straff och böter .... för det materialerna där låge, däraf
jag ändtligen förorsakad blef somt att bränna opp, somt skänka
bort och eljes bortkasta, så att mesta parten således är sin kos.
Igenom sådana medel synes skenbarligen, att de hafva ärnat
mig min skuldfordran att betala. Då jag nu märkte, att de
icke kunde hvila eller hålla opp mig att kvälja på dessa och
andra flera sätt, som jag blyges förehålla, så att jag ingen dag
eller måltid mat hade med ro, utan stadsskulten och rådet sann
bisvennerna (stadstjänarne) öfverlupo mig utan återvändo
och kräfde straff penningarna, då gick jag till burggrefven,
gaf sådant tillkänna och frågade honom, om han icke såsom
en burggrefve kunde eller ville mig beskydda för sådant
öfver-våld och orätt. Därpå svarade han mig sålunda: jag hafver
ju esomoftast gifvit eder och eder kära hustrus begäran till rådet,
påminnt och förmanat, att de icke allenast skulle låta eder
omolesterad, utan ock eder contentera hvad I hafven till att
fordra. Men det synes, att somliga af dem äro mot eder så
förbittrade, att det hjälper ingen förmaning, ej heller vill jag
mera göra mig omak en gång att tala därom, ty det är lika
mycket och skaffar ingen frukt. Jag beklagade det
högeligen och sade, att det var mig då fast bättre begifva mig
därifrån staden än till att lefva uti ett sådant helvtte. Han mente
det icke vara oråd, att jag absenterade litet och hölle mig däri
från, intill dess resolution komme ifrån den kungliga regeringen
om mina saker, särdeles om jag måtte få lefva och bo där i
staden med ro eller ej. Måste så förfoga mig hädan till Lilla
Edet och hafver mig där uti fyra månaders tid uppehållit, ickt
fördristande mig för berörda orsakers skull en gång kunna
resa till hustru och barn, hvilka därför utan min hjälp hafva
måst drifva mina saker och handel hela sommaren igenom, mig
till ingen ringa skada. Så snart jag nu hörde herr
burggrefven ville resa hit opp, lagade jag mig till reds och hafver
gifvit mig med honom uti sällskap här inför Eders Majestät
och den kungliga regeringen att beklaga mitt förtryck och
försöka tillflykt och ett nådigt beskärm.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfbugot/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free