Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levererat ifrån sig förläningsbrefvet, som han föregaf sig hafva
kvarlämnat i Danmark. Berättelsen om sakens vidare förlopp
och den tyske predikantens ytterligare bråk kunna vi
emellertid bespara läsaren.
Vi komma nu till de stormar, som alltjämt rasade inom
magistratens egen krets i trots af kanslerns strafftal,
förmaningar och föreskrifter. Den, som härvidlag spelade rollen af
Aeolus, vindarnes’ konung, var den redan omnämnde »orolige»
engelsmannen Antony Knipe. Egendomligt nog hade denne
dock i själfve kanslern funnit en gynnare och befordrare.
Anledningen härtill låg säkerligen i engelsmannens
öfver-lägsna insikt i den internationella handelns natur. Ty, under
det att hans ämbetsbröder och medinvånare ännu kunde
betraktas som små köpmän och krämare, torde Knipe hafva
varit hvad man i våra dagar kallar finansman. Därtill hade
han vid ett eller annat tillfälle bevisat sitt nit för staden. Såsom
till exempel, då han sommaren 1639 begifvit sig till en i
skärgården liggande engelsk skeppare, som underhandlade med
Marstrands borgare om försäljning af sin saltlast till 2 riksdaler
tunnan, och därvid med behändighet bragt marstrandsborna
samma last ur händerna. Ja, skepparen hade satt upp sina
segel, kommit in till Göteborg, där sålt saltet till 1K
riksdaler tunnan och ändå tyckt sig vara väl belåten! Man kan
tänka sig, att denna af Noraeus till kanslern inberättade
mandat på mer än ett sätt rört dennes hjärta och talat till Knipes
förmån. Också dröjde det ej länge, innan han af kungl. maj .t
förordnades till det efter von Ackern lediga presidentsämbetet,
som efter 1639 års författning skulle afse handel och näringar.
Såsom grund till decta förtroende anföres i det kungl. bref vet
af den 12 mars 1640, att Antonius Knipe, som varit fullmäktig
och herredagsman på sist förflutna riksdag, några år beklädt
rådsämbete i staden och alltid, så vidt som regeringen erfarit,
låtit‘finna sig flitig och trogen uti de saker som lände icke
mindre kungl. majrt och kronan till tjänst än staden till
uppkomst och välfärd.
På sommaren samma år uppväxte emellertid, för att begagna
Oxenstiernas ord, en stor distraktion och misshällighet mellan
Knipe och Kanutius, hvaruti äfven Noraeus var inblandad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
