Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid utförsel:
5. För allt gods med svenska fartyg ................2
6. 3 » 3 » utländska » ................3
Dessa tullordningar med sina för de olika artiklarna
uträknade satser ändrades emellertid ofta nog, så att under åren
1637, 1638, 1640 och 1645 ej mindre än fem olika sådana
ut-gåfvos. Det häri landets handel och sjöfart lämnade skydd
hade sin förebild i de engelska och franska, mot holländarnes
öfverlägsna frakthandel riktade, s. k. navigationslagarne.
Med svenskt skepp menades enligt 1638 års tullordning ett
svensk man tillhörande, hvaruti ingen främmande hade part,
och hvars skeppare var inrikes boende. Denna definition är
särskildt därför anmärkningsvärd, att den ej talar om flaggan,
som nu utgör enda kännemärket på fartygets nationalitet.
Men efter all sannolikhet förde handelsfartygen under denna
tid ej någon nationel flagga utan endast vimplar af olika slag.
Vissa varor såsom osmundjärn, tackjärn och råkoppar fingo
ej utföras.
Med saltlicenten förstods en af köparen till kronan för hvarje
tunna (kok-?) salt erlagd afgift. Denna, som före 1635 varit
2 daler på tunnan, hade emellertid detta år något mildrats.
Lilla tullen liksom gränstullen var betydligt lindrigare än
den stora. Högsta satsen i den förstnämnda var 29 öre för en
hel älg, därnäst kom 20 öre för ett par kvarnstenar och en
huggen stenport, vidare 16 öre för en svart räf etc.
Alla dessa uingälder voro naturligtvis i hög grad
betungande. Och visserligen finner man såsom redan nämndt i
Göteborg flera exempel på smuggleri och underslef, men knappast på
någon större gensträfvighet eller oordning vid tullbehandlingen.
Detta är så mycket anmärkningsvärdare, som kungl. maj±
redan 1623 funnit sig nödsakad att utfärda ett patent till
tullbetjäningens skydd. Konungens vid tullen deputerade
till-syningsmän hade icke allenast för deras egna personer blifvit
med okvädinsord försmädde, heter det häri, utan deras
utskickade hade äfven af en hop oroliga människor blifvit med
hugg och slag öfverfallne, hvarförutom »apespel» och gäckeri
drifvits med kungl. majls tull- och accisordning. Det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
