Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De för staden egendomligaste tjänstebefattningarna voro
skultarna (på tyska Schultheiss, på holländska scout), hvaraf
den förste och förnämste synes hafva fungerat som stadsfiskal
och allmän åklagare, under det att den andre eller
underskulten företrädesvis haft skatt- och bötesindrifningen på sin lott.
Som man lätt kan tänka sig var ingendera af dessa båda
befattningar odeladt behaglig, allra minst den sistnämnda, och hvad
som hände underskulten Hans Bengtsson, då han på
magistratens befallning kom till Anders »bösseskyttares » (artilleriknekts)
hustru för att panta för innestående bakugnspengar var nog
ej något alldeles ovanligt. Hustrun gaf honom först en
»orr-fich * (örfil) och ställde sig sedan vägerlig, stängande dörren
för honom, heter i rättsprotokollet. Och underskulten Anders
Nilsson fick, ehuru visserligen ej under tjänsteutöfning, af
Olof Bånge uppbära sådana skällsord som huttlare, lappare,
rackare, prackare, fäkunder, hynda och skälm.
Bomslutaren nämnes 1651 äfven såsom hamnmästare.
Torgfogdetjänsten, inrättad 1635 till uppsikt öfver
torghandeln. var som vi sett 1642 förenad med hamnfogdesysslan,
som förmodligen bestod i uppsikten öfver handeln på båtarna.
År 1651 förekommer i dessa bådas ställe en handelsinspektor.
Sedan magistraten år 1635 begärt regeringens tillstånd att
anställa en stadsläkare, förklarade sig kungl. majit gärna se
staden af dess medel underhålla en sådan, alldenstund en god
och försvarlig medikus vore för alla städer mycket nyttig och
hälsosam. Det dröjde emellertid ända till 1642, innan planen
kom till verkställighet, och den tyske doktorn, Georgius
Mascho-mus erhöll den nyinrättade sysslan. Göteborg hade likvisst
aldrig saknat läkare, om denne också ej varit af staden
aflö-nad, ty utom doktor Naaldwijck påträffas äfven doktor Johan
Gotzigorodius under stadens tidigare år. Den förre
återflyttade sannolikt såsom redan nämndt till Holland, den senare
bosatte sig i Stockholm. Eljes voro läkare under denua tid
ytterst sällsynta i landet, ja till den grad, att en af Gustaf
Adolfs generaler, holländaren Mönichoven (f 1615) prisade
Sverige, därför att detta land hade en religion, en kung t>ch en
medikus!
Stadsbudet var, af lönen att döma, något förnämligare än stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
