Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det att dessa andra ej skulle gifvas occasion att hans
furstliga nåde så mycket mer importunera.
Nämnas kan, att i stället för den gamla (södra) träporten
en ny port af sten under den furstlige generalguvernörens tid
började uppföras, hvartill beräknades för år 1652 åtgå 121,160
tegel och 5032 lass »klippesten». Möjligen har nu endast
murats ett genom fästningsvallen gående hvalf, som först några
årtiondm därefter skulle erhålla den genom Dahlbergs
Svecia-verk bekanta monumentala formen.
Pfalzgrefven var gift med Elsa Beata Brahe, den mäktige
gref Pers dotter, och tycks i staden hafva hållit ett sorts hof.
En liten skildring från detta lämnas oss af en ung man, Anders
Scriver, son till den Hans Scriver, hvarom vi i en af våra första
berättelser talat och Brita Andersdotter Hök. I hvilket
förhållande denne stått till pfalzgrefven, och hur han kommit att
vinna den senares bevågenhet är svårt att veta. (I de första af
hans bref till den höge gynnaren begär han dennes förord till en
ingeniörsplats, med anledning hvaraf han skulle särskildt
studera geometri.) Den skildring af furstens hof eller omgifning vi
nämnde förekommer i en den 24 april 1652 till pfalzgrefven
insänd klagoskrift.
Han hade i dessa dagar, förklarar han häri, uppvaktat hans
furstliga nåde, helst emedan herr grefven och
generalmönstrings-kommissarien (förmodligen Gustaf Adolf Lewenhaupt) själf
varit tillstädes, och han på denna grund lätteligen kunnat få
någon befallning med afseende på »rannsakningen»
(mönstringen?). Men liksom kroppen alltid hade sin skugga med sig, alltså
följde på höga öfverhetens gunst afunden, som särskildt nu
förlidne onsdag slagit ut i ljusan låga. Fänrik Nardeck, en
stackare som gärna brukade sig till sådan handel, hade
nämligen förmenat honom tillträdet till hans nådes förmak, dit
han (Scriver) skulle ingå för att af hof mästaren förnimma något,
och med spotska ord hållit dörren till, intill dess att herr
Kullman hjälpt honom igenom. Och sedan, vid Scrivers återkomst
i hofmästarens sällskap hade fänriken än häftigare angripit
honom inte allenast med försmädliga ord utan äfven med slag,
hot och trug, fast pockande därpå, att han (fänriken) hade
vakten. Och inte nog härmed. Då Scriver om aftonen, strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
