Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan hans nåd gått till taffeln, återkommit för att bringa
hofmästaren ett äskadt besked, ville en af vakten,
förmodligen på fänrikens anstiftan, hindra den förstnämnde att gå in
i salen, hvilket han dock med taffeltäckarens biträde gjorde.
Men på grund af allt detta associerade sig efter hållen taffel
bemälte Nardeck med en annan fänrik och, så fort hans nåd
allra ringaste vände ryggen till, trängde sig desse, oansedt de
andra höga herrames högst »firliga» presenz, till Scriver med
allehanda groft pikanteri och bravering. Detta hade såväl
hans furstliga nådes folk som andra kavaljerer sett, särskildt
major Påfvenfelt, som åtskilliga gånger velat af styrka fänrikarna
från deras oförskämda förehafvande och förgripliga insolentier.
Deras af sikt var utan tvifvel att forcera Scriver till någon
för-fånglig exorbitanz, hvarigenom han skulle kunnat förlora hans
furstliga nådes nåd och gunst, som hans vedersakare ej unnade
honom. Men då dessa ej lätteligen kunde bringa det därhän,
då Scriver i konsideration af rummet, tiden och sådant mer
med allt för stor tålmodighet och beskedlighet parerade och
af-styrde deras obeskedlighet och onda uppsåt, sökte de att
upp-ägga andra till aktion mot honom, i synnerhet hans furstl.
nådes pukslagare, med hvilken han aldrig växlat ett ondt ord.
Slutligen hade Scriver för att fly vidlyftigheter och olägenheter
måst afstå från sin föresatta välmenta uppvaktning och begifva
sig hem. Nu begärde han emellertid hans furstliga nådes skydd
mot injurier och skymf af alla slag.
Någon synnerligt hög tanke får man ej efter denna
berättelse om den ton, som rådde i den furstlige
generalguvernörens hus.
På sin bevågenhet mot den unge Scriver skulle Adolf Johan
snart därpå lämna ett tydligt bevis, då han på dennes
begäran hos magistraten förordade honom till erhållande af en
efter Benediktus Fistulator ledigvorden rådmansbeställning.
Härpå svarade dock presidenterna och rådet i undvikande
ton, att de skulle själfva intet högre önskat, än att en i
staden infödd person på detta sätt kunde till sin och stadens fördel
befordras. Men dels var rådmanslönen ganska ringa för den
som ej hade någon handel och andra näringsmedel, hvarföre
den snarare kunde lända en ung studerande person sådan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
