Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar för öfrigt flera gånger med erkännande ord om den
höf-lighet han i staden visades. Den ende han inte tyckte om
var] holländaren Mårten Thijssen (Anckarhjelm) — förklarligt
nog för öfrigt, då England just nu befann sig i krig med
Holland — och samtalet mellan de båda herrarna tog mer än en
gång en hetsig vändning.
Ambassadören mottog besök och uppvaktningar af
lands-höfdingen, viceainiralen, garnisonens högre officerare,
superintendenten, magistraten in corpore samt gjorde i sin ordning
själf ett besök hos konungens befallningshafvande på platsen.
Ambassadörens och landshöfdingens samspråk förmedlades
genom skotten, öfverstelöjtnant Sinclair såsom tolk.
Däremot underhöll sig Whitelocke på latin såväl med presidenterna
och syndikus som med superintendenten. Att stadens styresmän
voro så hemmastadda i detta språk imponerade särskildt på
den främmande stormannen, som anmärker, att man sällan hos
borgare på andra orter funne en sådan lärdom. Vid
magistratens uppvaktning hade en af presidenterna, förmodligen
Noraeus. fört ordet, beledsagande sitt artiga latinska tal med
höf-liga åtbörder och bugning, hvar gång drottningen, England
eller ambassadören nämndes.
Ett godt intryck gjorde äfven superintendenten, af Whitelocke
karaktäriserad såsom en lärd och allvarsam man. Huruvida de
båda herrarna under deras latinska samtal fullt förstått
hvarandra, är dock något tvifvelaktigt. Ty omöjligen kan Brunnius
hafva förklarat, att de reformert a på platsen ägde religionsfrihet,
såsom man i dagboken läser. Utån sannolikt har han talat om
tyskarna och deras egna kyrka, hvarvid den andre trott honom
mena kalvinisterna. Eller också har Brunnius af inställsamhet
framställt de reformertas ställning i en vida ljusare dager än
som vederbort; och misstanken att så varit fallet vinner ökad
styrka genom hans begäran om ambassadörens förord hos
svenska regeringen för en hans (Brunnius’) son. I alla
händelser begår Whitelocke som vi veta ett fullkomligt misstag,
då han förklarar staden utom tvänne lutherska kyrkor äfven
äga en holländsk reformert.
Men detta var ej det enda fall, hvari ambassadören misstog
sig eller missleddes. Några dagar efter sin ankomst fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
