Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landets språk, seder och kultur, men efter denna tid följer ett
starkare aftagande både i ena och andra af seendet. Många af
de gamla hade gått ur tiden, de kvar lefvande hade vuxit
fast i den främmande jorden och blifvit, om inte till språk så
åtminstone till nationalkänsla, fullgoda svenskar. Till denna
känslas utveckling hade inte allenast vördnaden för en
kraftfull regering utan framför allt glansen af det svenska namnet
bidragit. Alla, så holländare som tyskar och skottar, kände sig
nu trygga inom de vallar, dem ingen fiende vågat antasta,
alla värmdes af den svenska nationens krigiska ära och lågade
vid fiendens annalkande af samma hat som de infödda i
landet. Och då den nya generationen vid seklets midt trädt in
i de gamlas glesnande led, fanns det inte längre någon
utlänning kvar.
En axman omständighet, som i sin mån bidragit till några
mer framstående utlänningars fullständiga naturalisering och
förhöjda känsla för nationen, var deras intagande på
riddar-huset. Följde därmed ett klingande svenskt namn, såsom
Anckarhielm i stället för Thijssen och Lejoncrantz i stället för
von Lengerken, glömdes fädernas börd och hemland så mycket
lättare.
Hur länge det tyska språket varit officiellt likställdt med
det svenska, låter sig ej bestämma, då en stor del af stadens
äldre domböcker äro uppbrända. Af de till vår tid bevarade,
nämligen fragment af underrättens protokoll från åren 1630
och 1631 i rådhusarkivet, rådhusrättens 1635—1665 i Göta
Hofrätts arkiv, och underrättens 1642—1665
därsammanstä-des, äro de förstnämnda liksom rådhusrättens 1635—37 skrifna
på tyska. Att äfven svenskt protokoll förts samtidigt med
det tyska, framgår af en hänvisning i det senare. Det
sannolika är emellertid, att tyskan såsom domstolsspråk upphört
vid Peder Kanutius’ förordnande till justitiepresident d. v. s.
1639, om inte förr. Den tyska stadssekreterarebefattningen,
ehuru länge obesatt, indrogs dock enligt C. M. Rydqvist först
1695.
Såsom umgänges- och brefspråk bibehöll sig tyskan länge,
spelande på sextonhundratalet, såsom vi redan förut påpekat,
en stor roll i norden. Huru envist det hängde i, visar sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
