Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dattfftar od> norrmån ånnu en gång.
danskarna ej lätt kunde smälta förlusten af sina sköna
provinser, kan man väl förstå, liksom att de begagnade
första lägliga tillfälle att söka återvinna hvad de
förlorat. Ett sådant tillfälle trodde de sig hafva funnit, då Sverige,
inveckladt i ett krig med Brandenburg, förlorat slaget vid
Fehrbellin. Sedan konung Kristian V därför brutit freden,
fick Göteborg åter vidkännas de från föregående danska
fäj-der kända anloppen till lands och vatten och den af kriget
vållade osäkerheten. En stor förbättring i förhållandena hade
dock, såsom vi redan förut påpekat, därigenom inträdt, att
staden nu låg långt ifrån gränsen, och att Bohus’ och Varbergs
fästningar voro i svenska händer. Men faran existerade i alla
Under krigsåren 1643—!^45 hafva vi sett stadens öde lagdt
i Lars Kaggs och Mannerskölds händer, under fäjderna 1658
och 1659 i Per Brahes och Per Ribbings; denna gång skulle
ortens och fästningens försvar anförtros åt Magnus Gabriel
De la Gardie, Gustaf Otto Stenbock och Hans Georg Mörner.
Den förstnämnde af dessa tre herrar var ingen krigare, men
han var den af rikets store, som vid krigets utbrott hade
största inflytandet. På grund häraf bekläddes han med
gene-ralguvernörsämbetet i de västra provinserna, hvarefter han
något längre fram eller den 13 oktober 1676 förordnades att
leda defensionsverket i Västergötland. Alla uppdrag tog han
emellertid lättvindigt nog. Han begaf sig sålunda ej
omedelbart till de hotade trakterna utan stannade mest på sina
gårdar, Leckö, Höjentorp och Mariendal. När han slutligen
själf infann sig på krigsskådeplatsen samt öfvertog det direkta
befälet, gick det alldeles på tok. Den 6 november 1677
skildes han därför från generalguvernörsbefattningen, som
öfver-lämnades till riksamiralen Gustaf Otto Stenbock. Under dessa
fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
