Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle burggrefven, magister Israel Norfelt, som varit
i stadens tjänst alltsedan 1635 och upplefvat så många
strider och skiftningar, dog 1677. Han efterträddes, såsom vi redan
nämnt, af mågen Gerhard Leyoncrantz, som utan tvifvel kände
sig synnerligen nöjd med sin höga värdighet. Därpå tyder
hans redan omnämnda, förmodligen af Karl XI infordrade
remonstration om burggrefveämbetets vikt och nödvändighet,
hvaraf konungen dock ej skulle låta sig öfvertyga.
Omkring denna nämnda tidpunkt, eller år 1677, voro alla
tre presidentsplatserna lediga. En ledighet uppstod 1676
efter Gripenclo, en annan 1677 vid Leyoncranz’ befordran till
burggrefve och den tredje vid Abraham van Eijcks samma år
timade död.
Vi hafva om denne senare redan anfört, att han vid sitt
förordnande till president inflyttade till staden eller rättare
sagdt återflyttade, efter att hafva gjort sig känd som en
synnerligen driftig fabriksidkare och köpman i stor skala. Om man
får tro adelns ättartaflor, hade han sålunda gjort stora
förskotter till anläggning af svafvel-, vitriol- och alunbruk inom landet,
hvarjämte han grundlagt det första sockerraffinaderi i
Stockholm. Vidare hade han uppfört en fyrbåk vid Landsort,
inrät-tadt ett generalfaktoriköntor samt svenska faktorikontor på
de förnämsta utländska handelsplatser, anordnat börsen i
Stockholm med deras tillhörigheter och edsvurne mäklare,
uppfunnit auktioner och allmänna upprop samt slutligen af
trycket utgifvit priskurant, assuranspoliser, bodmeribref och
konnossement. Under sin tioåriga presidentstid, hvarunder
han hugnades med adelskap, vidtog han många åtgärder till
handelns och stadens fromma och visade sig på mer än ett sätt
såsom före sin tid. Han verkade äfven härunder såsom
direktör för rikets styckehandel, d. v. s. mottog för kronans räkning
leveranser från svenska styckebruk och befordrade dessa i
utländska händer, särskildt till amiralitetet i Amsterdam.
Gripenclos efterträdare vardt Johan Maclier, Hans
Macliers son, som redan flera år haft förmånsrätt så att säga till
tjänsten. Kungl. maj:t hade nämligen, efter hvad ett
rådsprotokoll af den 2 april 1672 ger vid handen, befallt, att denne
såväl för sin egen persons skull som ock för sin faders och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
