Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom vallarna.
Säkert vet du, ärade läsare, att Göteborgs stad under
större delen af sin tillvaro inneslutits i en fästning, att dess
invånare således till en viss grad varit underkastade
mi-litäriskt kommando.
Låt mig fa meddela några spridda drag från detta, må
det från början vara sagdt, rätt drägliga fastningslif, från
denna i allmänhet patriarkaliska militärstyrelse och därvid
äfven nämna några ord om knektarne och deras villkor!
Högsta befälet i fästningen fördes under största delen
af sjuttonhundratalet af en öfverkommendant af
generalmajors grad, vanligen tillika landshöfding; närmast under
honom lydde kommendanten (befälhafvaren för det
garniso-nerande infanteriregementet). Vid adertonhundratalets
ingång vardt landshöfdingen i Göteborg öfverkommendant
för rikets västra kust, en befattning som dock med
landshöfdingen grefve von Rosen upphörde. Kommendantens
närmaste man i fästningsbefälet var platsmajoren.
En jämförelsevis sträng herre, hvilken såsom
öfverkommendant och landshöfding regerade 1749—62, var
generalmajoren (slutligen generalen, friherre) von Kaulbars,
i sin ungdom Karl XII:s generaladjutant, som tillsammans
med göteborgaren, fortifikationsofficeren Carlberg först fann
kungens lik i löpgrafven vid Fredrikshall. Särskildt i
afseende på allmänna gudstjänstens firande tycks den gamle
karolinen inte hafva varit att leka med. I detta ämne ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
