Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad sättet beträffar», skrifver han i sin underdåniga
rapport, »på hvilket jag denna rörelse sökt stilla, är jag
icke mindre bekymrad. Det hade törhända visserligen
varit möjligast att med någon sacrifice af människor
genast dämpa den antända revolten, men då den minsta
gnista visade hopp att densamma utan blodsutgjutelse stilla,
har jag följt dem. Jag har i denna del ej trott mig själf.
Jag har jämfört mina tankar med härvarande
regements-officerare och de mest tänkande af stadens invånare.
Jag har funnit dem i allt öfverensstämmande, och utgången
har gifvit mig den tillfredsställelsen, att, som jag hoppas,
se slutet härpå utan annan skada än den, som vid första
utbrottet skedde.»
Forselles hade varit förste kammarpage och
kammar-junkare under Gustaf III, sedan öfverstelöjtnant vid
ste-dingarne och — på egen ansökan — 1796 blifvit
lands-höfding i länet. Att han i denna senare befattning ej
åtnjöt någon popularitet i staden framskymtar till och med
i slottsrättens protokoll. Enligt dessa hade han dock ett
lyckligt ögonblick andra dagen på aftonen, då under
folkets tillopp utanför residenset höfdingen på en grof rösts ur
hopen fråga, om Björnberg skulle vara kung i stan, härtill
svarade: »Han skall fan heller!» Fogden Dahlgren, som
omtalar denna replik, tillägger, att då blef allmänt
hurrande och handklappning, hvarefter en del af
församlingen tog god natt af landshöfdingen, och samtliga begåfvo
sig bort.
En kort tid efter oväsendet förflyttades Forselles till
landshöfdingplatsen i Uleåborg och efterträddes i
Göteborg af generalmajoren, friherre Carpelan, åt hvilken
samtidigt äfven öfverkommendantsämbetet uppdrogs. Frese
fortfor att vara eskaderchef på Nya varfvet, tills han där
1807 afled.
Om den väpnade styrkans roll får man ej ens af
protokollen någon stor tanke. Exempelvis kan nämnas,
att soldaterna Ek, En, Blom och Svan blefvo »öfverfallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
