Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra sextioåtta bankrutter från 1816 års början till
den 10 oktober samma år! Tullstyrelsen sträfvade efter
nya formler for att genera handeln, all rörelse flyttade
dagligen till Köpenhamn, arbetsfolket i gruflig nöd —
enfin det såg mörkt ut.
På nyåret 1817 berättar Rosen, att tonen dagligen
försämrades, att folket var näringslöst, frös och svälte,
köpmännen svuro och ströko gatorna omkring med sina fruar
under armen samt började nu att läsa i de böcker, som de
under den goda tiden köpt för inbindningens skull.
Bönderna brände, söpo och pliktade, så det var rysligt att
tänka därpå.
I maj samma år far man höra några detaljer om
penningnöden. En köpman inlämnade sin stat med 120,000
rdr:s tillgångar, däraf 13,000 fullkomligt säkra, och 34,000
rdr skuld. Orsaken till konkursen var den, att mannen ej
kunde få omsätta ett lån på 11,000 rdr. Ett nytt stenhus,
som kostat 27,000 rdr bko att bygga och assurerats förv
11,800, såldes nu för 6,000, andra liknande affärer att
förtiga.
Men sin spets når eländet först på hösten detta år —
1817 —, då såväl Göteborgs som Göta kanals diskonter
inställa sina betalningar.
Efter att hafva svurit ve och förbannelse öfver alla
diskonter, som varit hade, som voro och som komma skulle,
utgjuter sig Rosen den 17 oktober på följande sätt om
ställningen:
»Jag har mera bråk med dessa inrättningarna uti sin
nuvarande decadance, än som beskrifvas kan. Hvarför har du det,
kan bror väl svara. Låt den saken vara, bibehåll endast
lugnet genom kontenans och kraft! Så synes väl äfven på
afstånd, men när man är på stället, finner man arbetskarlen,
som ej kan köpa sig mat för den penning han i sitt
anletes svett förtjänat, handtverkaren, som bonden nekar sitt
kött, sin säd, fisk, med ett ord lifvets första behof, mot
det enda mynt han kan bjuda etc. etc., och bakom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
