Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDA. Jo, då var det så ... att ... då eå . . .
GUSTAFVA. Svärtade han dig om munnen?
IDA. Ja!
GUSTAFVA. Hvad med ? Med handen ?
IDA. Nej!
GUSTAFVA. Nå, men på hvad sätt gick det till då?
IDA. Jo, ser mamma, det gick så till att ... ja,
jag kunde inte hjelpa det . . . för just när jag skulle
springa undan, så ropade mamma, och då så ...
GUSTAFVA (strängt). Nå?
IDA (brister ut i gråt). Så kysste han mig!
GUSTAFVA. Såå? Jo, det är just vackert, min
kära Ida! Vet du att om jag gjorde rätt, så — så
gammal du är, skulle du ha’ dig ett slag på örat!
IDA. Men söta mamma, jag rådde inte för det!
Han stal kyssen af mig !
GUSTAFVA (ond). Ah, prata inga dumheter! Jag
ville se den som skulle stjäla en kyss af mig, om jag
inte ville! Men se, hela saken är den att en sådan
der ung slinka är i komplott med tjufven, och då är
det ingen konst för honom att stjäla! Men i min
ungdom var det annat slag, och jag skall säga dig,
att när jag var vid din ålder, så ...
Fjerde scenen.
DE FÖRRE. THURE (från fonden}.
THURE (som kommit några ögonblick förut och
lyssnat i dörren). Så var du också i komplott med
tjufven, mamma Stafva! (skyndar ned, fattar henne
om lifvet och svänger om med henne.) Du var nog en
vacker flicka du, mamma Stafva, och råkade säkert
ut för många tjufvar?
GUSTAFVA. Ja, men dem gaf jag på örat, munsjör
odåga! (slår honom lätt på kinden; man ser på
hennes sätt under det följande att Thure är hennes guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
