Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THURE. Så är allt godt ! Farväl ! (omfamnar hen
ne och skyndar ut genom fonden samt sedan förbi
fönstret till hoger).
Elfte scenen.
IDA. (Sedan) GUSTAFVA.
IDA (står qvar på samma plats och ser länge på
ringen). Min förlofningsring? Är det inte en dröm?
(ser tankfull framför sig).
GUSTAFVA (från höger). Hvad i alla tider gick åt
gossen? Han rusade förbi fönstret so» en galning! Och
hvar är Ida? — Se der står hon som en bildstod!
(går till Ida och fattar henne i armen; oroligt:) Hvad
fattas dig barn?
IDA (kastar sig i hennes famn). Ack, mamma!
GUSTAFVA. Hvad är det, kära barn? Hvad har
du om halsen? En ring? (ser på ringen). Hvad vill
det säga?
IDA (stilla, i det hon gör sig lös ur modrens om
famning). Det vill säga att Thure reser bort, mamma!
eusTAFVA (förvånad). Reser han bort?
IDA (som förut). Ja, och jag väntar på honom!
GUSTAFVA (som förut). Du väntar på honom?
(häftigt.) Jag vill väl inte förmoda . . . det kan väl
inte vara din mening . . .
IDA (stilla, men fast). Jo, mamma, jag har lofvat
honom det, och du får inte bli ond, men jag blir
aldrig någon annans.
GUSTAFVA (faller alldeles förintad ner i en stol).
Nå herre min skapare! Man skall få se att hon gått
och förlofvat sig med den odågan ! En barnunge som
gick och läste för tu år se’n!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
