- Project Runeberg -  En odåga. Komedi i fyra akter /
67

(1867) Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


LEONORA (forskräckt). Ett bref? — Till mig! —
Hvem har sagt att det är till mig?

THURE. Brefvet har ingen utanskrift, det är sannt,
men jag vet att det är till er! Det var detta bref
som jag, under föregifvande att det var till min syster,
ryckte ifrån den näsvisa pigan då ni kom, — och på
det sättet räddade er och min fars heder inför henne,
på hvars giftiga tunga det annars berott att sköfla
dem båda! Det är detta brefs skull att ni anklagat
mig för en lättsinnig handling, och det är i dess namn
jag nu vill tala till er!

LEONORA. Och hvad rätt har du att tala så till
. . . till din mor?

THURE. Missbruka inte det namnet! Just derför
att ni aldrig varit för mig annat än en styfmoder,
just derför talar jag som jag gör!

LEONORA. Och hvad har du att säga mig?
THURE. Hvad ert eget samvete längesedan borde
hafva sagt er: nemligen att vårt hem har varit och
är ett ofridens, färdens och kärlekslöshetens hem, der
aldrig någon vänlig hand ställer till rätta det som är
söndradt, eller läker det som är såradt! Och så har
det alltid varit! När ni för nära tio år sedan inträdde
deruti, var jag ännu endast ett barn, men jag minns
som om det varit i går, med hvilken outsäglig längtan
jag emotsåg denna nya moder, som jag redan älskade
innan jag sett henne — jag stackars barn som aldrig
haft någon mor ! Jag föreställde mig er som en leende
och varm solglimt i det kalla och ödsliga hemmet, —
och hur bittert kände jag mig icke sviken när ni kom !
Ni var ung och skön som de englar jag sett i mina
drömmar, men när jag kom emot er med hela värman
af min barnsliga hänförelse, så var er hand kall och
er famn öppnades icke för den moderlöse. Min syster
och jag voro för er endast tvenne besvärliga, ostyriga
barn . . . min bror deremot, han var en sextonårig
kadett som kunde smickra, med hvilken man kunde lysa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:43:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfenodaga/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free