Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han blef från första stunden er favorit, medan vi
deremot endast voro er till förargelse och besvär!
LEONORA (för sig). Ja, ja, så var det! (sjunker
ned i en stol till venster.)
THURE. Och min far sedan, af naturen ytlig, kall
och pockande i sitt hem, — hvad gjorde ni af honom ?
Ni den unga, sköna, älskade qvinnan som han tillbad,
huru brukade ni den makt som den femtioårige
mannens svaghet lade i edra händer? Gjorde ni honom
mildare, bättre, hjertligare mot de sina? Nej! ni
gjorde honom om möjligt ännu mera kärlekslös än förut,
i det ni drog honom med er i en hvirfvel af Härd
och förströelser som hos honom och hos er qväfde
ända till tanken på hemmet och dess pligter! Se der
min styfmor, huru ni förvaltat det kall som himlen
lade i eder hand!
LEONORA (för sig). O, min Gud!
THURE. Ni förvånar er kanske öfver att jag, då
ett barn, kunde uppfatta detta! Men ser ni, jag blef
tidigt mogen, jag! Man lär mycket under en
kärlekslös barndom! Under de långa nätterna då ni och min
för svärmade omkring bland bullrande förströelser,
låg jag vaken och gret, jag — sedan jag först vyssjat
min gråtande syster till sömns, — ty fastän ett år
äldre var hon äunu mera hjelplös och öfvergifven än
jag! Och mången gång gingo vi hungriga till sängs,
ty sådan matmodren var, sådana voro tjenarne! När
modren lemnade barnen vind för våg, — hvarför skulle
pigan bry sig om dem? — På detta sätt växte vi
upp, och så förundren J er öfver att Fanny blifvit en
nyckfull, fåfäng och elak flicka, och jag en odåga! Vi
hafva båda blifvit det hvartill ni velat göra oss, och
om vi inte gått helt och hållet förlorade, så är det
inte ert fel! Men hör nu, min styfmor, hvad jag lill
slut vill säga er ! Allt här skall gå förloradt om ni
inte nu vänder om, om ni inte nu för första gången
i ert lif påminner er om att raenniskan har pligter
för hvilka hon måste lefva och att endast på det sät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
