- Project Runeberg -  En odåga. Komedi i fyra akter /
73

(1867) Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilket kanske icke alltid varit den älskande och und
fallande makana . . . men jag lofvar heligt att allt skall
bli annorlunda, om du nu endast vill vänligt och
kärleksfullt komma mig till möte, och icke göra denna
stund och iiées uppgift ännu bittrare för mig än den
redan är!

BBUKSPATRON. Jag får upprigtigt tillstå, min bästa
Leonora, att jag inte har den förmån att kunna fatta
hvad du menar! Du vet att jag har afsky för
husliga scener . . . låt oss gå ut och se om buffeten är i
ordning — — det är vår pligt som värd och
värdinna!

LEONORA. Men vi hafva äfven pligter som
makar, som föräldrar och menniskor, och det är dem
jag vill att vi nu först skola uppfylla!

BBUKSPATRON (hånfullt). Ah ! du vill! Nå, då
har jag, som artig man, ingenting annat att göra än
att lyda! (sätter sig till höger.) Var så god och tala
då, min vän! Men jag hoppas att du blir så kort
som möjligt!

LEONORA. För Guds skull, icke denna hånfulla
ton, eller du gör mig vansinnig! För första gången
på många år kommer jag emot dig med upprördt och
förkrossadt hjerta, uppfylld af förtroende och tillgifvenhet
såsom makan bör komma till sin make, och
du har för mig inte ett ord af vänskap, af medlidande
åtminstone, om icke mer!

BRUKSPATRON (kallt). Har du inte sjelf så velat?
Eller har du kanske glömt den tid då jag stod inför
dig som du nu inför mig — — och då du inte hade
ens den minsta allmosa af ömhet att ge den som
förnedrade sina femtio år med att tigga derom på sina
knän?

LEONORA. För Guds skull! väck inte minnet af
den tiden! Jag var ju då ett barn som du hade köpt
utan att rådfråga dess hjerta, och hvars förtroende
du aldrig gaf dig mödan att söka vinna! — Nu der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:43:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfenodaga/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free