Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL. Ack, mamsell Fanny, ni var ondast ett
är gammal när er mor dog, och det är till henne som
jag står i en evig tacksamhetsskuld ! Det var hon
som lät mig komma i skola, som öfvertalade min gamle,
hederlige far att låta mig få läsa — ty den tiden
var det inte som nu, att hvarje arbetares barn fick
lära något, — ack nej ! man ansåg hvarje timma till
bringad vid boken, som en stöld från arbetet, i stället
för att som nu anse själens odling som ett vilkor för
arbetarens utveckling och för arbetets fulländning!
Och för denna välgerning står jag i en skuld som jag
skulle anse allt för ringa betald, till och med, som
jag nyss sade, med uppoffringen af mitt lif!
FANNY (leende). Det vore för mycken tacksamhet
för en så ringa tjenst!
KARL (med värme). För mycken ? Ack nej! hvem
skall väl menniskan egna en varmare, en djupare tack
än den som låtit henne få del af lifvets bästa skatter,
vetande och ljus? — Tro inte att jag högmodas öfver
det lilla jag fått lära! — jag vet bäst sjelf huru
ringa det är; men i all sin ringhet är det dock min
enda rikedom, min bästa tröst, och på samma gång
min gamle fars glädje och stolthet! Han, som sjelf
ingenting fått lära, anser mig för ett strålande ljus!
Ni småler, mamsell Fanny! men allt är ju relativt här
i verlden. När den vise behöfver en sol att blicka
upp till, så nöjer sig myran med lysmaskens lilla
lykta nere vid stranden! Den är för henne en hel
verld af ljus, der hon släpar sin tunga börda till den
aflägsna stacken! — Om jag derföre med litet arbete
för hennes efterlemnade kan betala den glädje er
moder förskaffade mig, så gör jag ju endast min
skyldighet och förtjenar ingen tack!
FANNY (efter en paus, i det hon går tillbaka till
sin plats). Jag har aldrig hört er tala som i dag!
KARL. Derför att jag talar så sällan.
FANNY (utan att se upp från sitt arbete). Ni
borde tala oftare — ty på den här lilla stunden har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
