Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSON (åt hvilken Gustafva gjort miner och
tecken). Och gumman min som bespetsat sig på att få
behålla herrskapet qvar ! Seså, herr patron, gör henne
till viljes och stanna en stund hos oss!
LEONORA (till brukspatron). Min vän ... om du
inte är allt för trött! Du minns ju också hvad jag
talte om? (visar oformärkt på Ida som talar med
Fanny och Karl till venster.)
BBUKSPATBON (leende). Ja, ja! jag måste således
genomgå min botgörelse ända till slutet?
LEONORA (smekande). Barnens lycka är ju vår!
BBUKSPATBON. Du har rätt! (högt) Nå, jag stan
nar väl då, efter alla så vilja!
GUSTAFVA. Tusen tack för det, herr patron!
BBUKSPATBON. Och nu har jag en sak att tala
med min gamle inspektor om.
JANSON. Jaså! här är jag, patron!
BBUKSPATBON (skakar hans hand). Hör på, ni
undandrar er ju inte att fortfarande med råd och dåd
bistå de unga, och vara dem ett lika troget stöd som
ni varit mig? Inte sannt gamle Janson, ni stannar
qvar?
JANSON. Ja, hvart skulle en gammal gårdvar
som jag ta’ vägen ? Här har jag vuxit fast med mina
bästa minnen, och vill ni ha’ mig, gossar, så stannar
jag qvar tills man bär mig härifrån!
GUSTAFVA. Kors kära gubben, så du talar!
BBUKSPATBON (leende). Godt! men känner jag
Thure rätt, så vill han ha’ borgen för det!
JANSON. Det vore tusan! Hvad vill han då ha’?
BRUKSPATRON. Om man skulle försöka med att
ge’ honom lilla Ida?
IDA (afsides). Hvad säger han?
GUSTAFVA. Herre min skapare!
JANSON. Jaså, han nöjer sig med henne? — —
Och hvad säger patron om det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
