Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
sade en hop hvitkålshufvuden, som hon ämnade
till vinterförråd. Af hennes förnöjda min, hvaraf
hennes redan åldrande drag för tillfället
upplif-vades, kunde man märka, huru hon gladde sig
öfver sin detta år särdeles lyckade skörd af
grönsaker; men ännu vänligare strålade hennes
ansigte, då dörren öppnades inifrån och en smärt
och vacker gosse utträdde, hvilken med raska
steg närmade sig henne. Det var hennes son,
hennes kära Fredrik, som höll innerligt af sina
föräldrar, och som, ehuru han var öfver tolf år
gammal, ännu aldrig hade förorsakat dem någon
sorg, hvarken genom olydnad eller andra odygder.
Också var han i hög grad älskad af sina
föräldrar; med hela sin själ voro de fästade vid
honom, och om Gud tagit honom ifrån dem, så
hade de visst sjelfve dött af sorg.
Fredrik var ovanligt stor och stark för sin
ålder; ett tjockt, brunt hår föll i glänsande lockar
kring hans axlar; de stora, blåa ögonen strålade
af lif och rörlighet; de af sol och väder brynta
kinderne glödde af bergfast helsa; hela hans
gestalt, klädd i en lätt och enkel drägt af linnetyg,
vittnade om raskhet och ovanlig styrka, och man
tog honom gerna för ett par år äldre än han var.
„Bästa mamma, får jag nu gå?" frågade han.
^Hvarthän då, Fredrik?".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
