Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
det glada leendet försvann i ögonblicket från
hans friska, röda läppar. Ännu tviflande sade
han: „Du skämtar väl, kan jag tro?"
„Nej, nej, kära gosse! Det är mitt allvar",
svarade hon. „Vill far din följa med, då har jag
ingenting deremot, men du ensam är verkligen
ännu för svag mot ett djur, som ger så svåra bett."
„Men, kära mamma, jag har ju fångat flera
gräfsvin förut!"
„Ja, men icke så stora! Slå nu det der ur
hågen, och kom och hjelp mig att putsa kålen."
Fastän man kunde se på gossen, huru
smärtsamt det var för honom att uppgifva denna fångst,
som han så ifrigt efterlängtade, så dröjde han
knappast ett ögonblick att lyda modrens
tillsägelse. Raskt skyndade ban in i köket och
kom straxt tillbaka med en passande knif.
„Men kostar det då ej på dig, att jag
hindrar dig från jagten?" frågade modren, under
det Fredrik tigande grep efter ett kålhufvud och
började kringskäraf det.
„Jo visst, kära mamma", svarade gossen
undergifvet, „men det får inte hjelpa, när du
inte tycker om det, så...."
„Nej, nej, min snälla gosse, jag ville bara
pröfva din lydnad, och jag ser med glädje, att
du förträffligt bestått profvet Den, som villigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
