Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
störtade åter in i hålan, utan att gifva akt på
Fredriks rop, hvilken ville hålla honom tillbaka.
Straxt derpå hördes åter ur djupet stridens
buller, men ännu häftigare och ihärdigare än förut.
Fredrik blef ängslig, men icke för sin del,
utan för sin trogna, alltför modiga hund; flera
gånger ropade han genom öppningen till honom
att komma ut, men han torde väl i sin ifver ej
hafva hört det; ty kampen fortfor derinne.
Nu blef det med ens alldeles tyst, och med
förskräckelse trodde Fritz, att Castor stupat i
striden; men så var det ej. Efter ett par
ögonblick hördes i gången ett fnysande och
prasslande, och si — i ett nu störtade gräfsvinet,
fullt af blod, ut genom öppningen, slog omkull
gossen, som var alldeles Oberedd på en sådan
stöt, bet honom ett svårt sår i venstra armen
och flydde med hast mot skogens bryn. Men
dess flykt blef ej lång, ty Castor, som följde tätt
efter, hade snart hunnit upp besten, föll öfver
honom under ursinnigt skällande, kastade honom
till marken och sänkte sina skarpa tänder djupt
i den nu besegrades strupe.
Gräfsvinet, som häftigt vrängde sig hit och
dit och ansträngde sig till det yttersta för att
värja sig, förmådde dock ej lösgöra sig från den
sega, hårdnackade fienden ; förgäfves nappade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
