Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Castor, utan — den djupa rösten från en man, som
nu framträdde från en tjock ek, bakom hvilken
han redan stått en stund och derifrån han
obemärkt åskådat hvad gossen och hunden haft för sig.
Med förvåning blickade Fredrik på mannen,
som nu tvärt stod framför honom, likasom fallen
från skyarna. Han var redan till åren; stora,
gråa mustascher, som yfvigt beskuggade hans
mun, gåfvo honom ett barskt utseende, som
likväl mycket förmildrades genom den vänliga blicken
från hans stora, blåa ögon. Han var klädd i
Preussisk grenadieruniform och på hans bröst
blänkte en tapperhetsmedalj i guld. Yapen bar
han ej, och då Fredrik betraktade honom från
topp till tå, såg ban med hjertligt deltagande, att
den gamle soldaten gick på träben.
„Nå, min gosse, du måtte väl ej vara rädd
för mig heller?" fortfor leende den gamle
krigaren. „Du ser på mig med så stora ögon, som
om du i alla dina dagar ej skulle hafva sett en
soldat. Kom närmare, min son! Den som
bistår en kamrat så troget i nöden, som du gjort
det med dill Gastor, den finner också i mig en
trogen kamrat. Gif mig din hand!"
Han räckte dervid handen åt den förvånade
gossen, som nu utan skygghet fattade och
hjertligt skakade den. „Men huru har ni kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
