Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
kanonernas dån dundrade fram öfver slagfältet
och när mina kamrater och vänner störtade död»
eller sårade ned omkring mig, detta samma hjerta
klappar och bäfvar nu af fröjdefull vemod, när
mitt öga återser hemmet. Titta dit bort; det der
lilla huset bredvid lindarna, med trädgården
framför och med de ’gröna rankoma, som skjuta upp
ända under taket, det är min fäderneboning, der
föddes jag, der njöt jag den första glädjen, der
erfor jag ock de första, lätt öfvergående
sorgerna! Underbart, underbart! Huru mitt hjerta
uppröres vid dessa minnen och denna syn!"
Med en sällsam sinnesrörelse afhörde
Fredrik den gamle soldatens ord. „Och det der lilla
huset är verkligen ert fädernehem?" frågade han.
„Ja, min kära gosse, så är det!"
„Men det är ju också mitt!" utropade
gosses, och hans kinder glödde, hans ögon glänste
och hans hjerta klappade häftigt. „Är ni____
,&r du således____"
„Pojke, huru beter din far?" ropade den
gamle, i det han utsträckte armarna mot gossen.
^Fredrik Hammer heter han, så väl som jagi"
„Blixt och dunder!" skrek soldaten, utom
jig af glädje, och tryckte gossen hårdt mot sitt
Jwröst — »så är du ju min systerson, du präktiga
pojke!., -. och jag, jag är dia morbror Conrad!*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
