Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
hade svårt att på egen hand resa sig. Derefter
gingo de tigande utför åsen och genom byn till
hemmet, der de verkligen väntades med en viss
ängslan, åtminstone å modrens sida. Tysta satte
de sig vid bordet, som redan stod dukadt, och
förtärde sin tarfliga qvällsvard, utan att tala ett ord
hvarken om kriget eller om Fredriks tillintetgjorda
förhoppningar. Denne sednare var isynnerhet
tystlåten och gick tidigare än vanligt till sängs. Hans
hjerta var så fullt, att han fruktade, att det till
slut ändå skulle flöda öfver, och derföre ville han
helst i ensligheten öfverlemna sig åt sina tankar
i sin lilla lugna kammare. Modren kastade en
ängslig blick efter honom, och fadren sade med
betänklig uppsyn: »Jag fruktar nästan, att vi få
någon ledsamhet med pojken; så besynnerlig som
han är i dag har jag aldrig sett honom."
Den gamle knekten höjde på axlarna och
mumlade halfhögt: „Er egen skuld! Hvarför
låter ni honom inte få sin vilja fram, utan hållen
honom tillbaka med våld. Han är minsann inte
skapad för att i all sin da’r fasthållas vid den
jordlapp, der han föddes. Men vänta mig bara!
Yår Herre vet nog hvad han gör! — Och vill
han hjelpa Fritz till sitt mål, så kunnen ni icke
hindra det! — God natt!"
Conrad steg upp och linkade in i sin kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
