Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
vid armen, och fann, att det var den gamle
general Kleewitz, som i korta, men vänliga
ordalag uppmanade honom att följa med. De redo
fram till fältherren, som nu satt på en fältstol
med en stor trumma framför sig och höll på att
underskrifva de sista depescherna. Knappast var
detta gjordt, förrän han steg upp och skyndade
fram till generalen och Fredrik, hvilka stigit af
hästarna och nu vördnadsfullt höllo sig på
några stegs afstånd. Han klappade generalen
vänligt på axeln och sade:
„Han har vid den der affären skickat sig
bra, mycket bra, Kleewitz! Mästerligt högg han
in på fienden, och hans raska angrepp afgjorde
bataljen. Jag tackar honom, general!"
„Beder om förlåtelse, Eders Majestät",
svarade Kleewitz, under det Fredrik stod helt
förbluffad, då han af detta generalens tilltal förnam,
att han befann sig inför sin store konung; „ber om
förlåtelse! Detta beröm tillkommer ej mig, utan
denna raska yngling, som ej allenast utan all
fara förde oss genom kärret, utan äfven genom
sin själsnärvaro och tapperhet räddat mitt lif.
Under stridstumultet råkade jag i personlig kamp
med tvenne kyrassierer, och jag, gamle man,
hade visst ej länge kunnat hålla stånd emot dem,
då min unga följeslagare kom sättande som ett
God Son o. god Soldat. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
