Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
de gråa mustascherna och mumlade missnöjdt:
»Dunder och blixt! Det här kan jag ändå inte ha!"
»Hvad år det då han ogillar, han, gamla
gråskägg?" frågade konungen, som hört hans ord.
»Vill han inte, att hans systerson, som han
undervisat så väl, skall följa med mig i fält?"
»Bevare mig Gud, Eders Majestät! Just det
var min lifliga önskan. Men att jag, gamle
krympling, icke mer kan låta skjuta ihjäl mig för min
konung, — dunder och blixt! — Det grämer mig
i själen. Men det fördömda träbenet är skuld
dertill, och ingenting annat, Eders Majestät!"
»Tig med den saken, han", svarade
konungen barskt, men med en godhetsfull blick, »han
har redligen uppfyllt sin pligt mot fäderneslandet.
Jag känner nog igen honom, underofficer
Conrad Wallan. Sitt ben förlorade han i slaget vid
Soor, der mina Preussare fäkta de så tappert. Han
var alltid en af de främsta, när det bar af mot
fienden. Jag har icke glömt honom. Han får
sin pension och kan lefva på den; men här har
han särskildt någonting till minne af den gamle
Eritz; det skall han ha för pojken der, som ban
har gjort så klok och duktig; hans elev har i dag
vunnit drabbningen åt oss. Och nu, adjö med
honom!"
Konungen hade dragit upp sitt ur utur fic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
