Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isabelle. Men vad fattas er då?
follebraise. Mig? Ingenting! Jag är förtjust,
utom mig av glädje! (Avsides, ursinnig.) Tvi fan, vad
jag är nöjd!
Isabelle. Vi ska bli så lyckliga! Jag skall göra
allt vad ni vill!
follebraise {går undan). Ja!
Isabelle {följer honom). Ni skall lära mig måla
... jag ritar redan! Vill ni se mina ritningar ?
follebraise. Ja! Ja!
Isabelle. Jag kommer strax tillbaka! Vänta mig här!
follebraise. Ja, ja, ja! {Isabelle går hastigt genom
fonden.)
Elvte scenen.
follebraise {ensam). För tusan! (Går häftigt av
och an% samt stannar plötsligt.) Hon tråkar ut mig
med sin mildhet! Det är ju ett komplett får! När
hon talar så är det inte annat än: bää! — Mamsell,
hur står det till? — Bää! — Hur mår er herr far? —
Bää! — Ack, vad jag älskar er! — Bäääl {Tankfull.)
Hur skall jag kunna draga mig ur spelet! Jag bar
komprometterat, enleverat henne! Det var en stor
dumhet! — Egentligen borde man aldrig enlevera
andra fruntimmer än dem man känner — ty då —
enleverade man dem inte! Jag kommer att göra
henne olyckig, det känner jag! Låt se, om jag på
det mest delikata sätt skulle säga till fadern: »Min
herre, detta behagar mig inte mer.. . jag vill inte
bli er måg»––––Ja, men jag har enleverat henne,
jag har narrat henne att mankera den stackars
ostronbanken — en beskedlig gosse, fast litet duml
Anfäkta ! Anfäkta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
