Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
MARTHA. Huru? Som naturen gifvit en rättighet
öfver mig? Äger då inte ditt hjerta ännu heligare
rättigheter? Dessa föräldrar, som varit nog grymma
att öfverge mig, som ...
Margaretha. Barn, döm inte öfver dina dagars
upphof; ty du vet inte hvilka orsaker, som
troligtvis tvungo din mor att Öfverge dig! Troligtvis ha
en djup smärta, svåra bekymmer uppfyllt hennes
själ, då utan tvifvel ett grymt öde förmådde henne
till detta grymma offer! Tro mig, det fordras
mycket mod, för att en mor skall kunna afstå från ett
älskadt barns ljufva smekningar och
ömhetsbetygelser! Knota icke, min söta Martha! Försynens
ändamål äro förborgade för oss kortsynta menskobarn,
vårt svaga öga ser ej dess hemliga vägar; men
Herren vakar alltid öfver de goda och dygdiga. Martha,
du måste välsigna din mor, du måste egna henne
din kärlek och din ömhet.
Martha. Ack, min mor, hur kan jag älska
någon, som jag ej känner?
Margaretha. En gång får du nog återse dina
föräldrar, mitt barn. Ja, jag hyser det ljufva
hoppet... det kan ej slå fel. Ack! jag mins ännu lika
tydligt, som om det varit i går, den dagen, då din
mor kom hit och lade dig i mina armar! Du var
knappt ett par veckor gammal. Älska henne, sade
din mor, och tårar strömmade från hennes ögon,
älska henne, min goda qvinna! Detta barn är min
käraste skatt, min dyraste klenod. Jag har uppfyllt
hennes önskan, och det var icke svårt. Hoppas,
Martha! Om olyckan beskuggade din vagga, så skall
troligtvis lyckan småle åt din barndom. Ack! så
ofta jag säg dig knäböja i kapellet och med from
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
