Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
arton. Huru kunde han inbilla sig något
sådant! Visade du dig inte helt vänskaplig emot
honom?
kasimir. Men troligtvis var det något, som
smärtade honom.
Anton. Och böra väl vi dessutom lida af hans
elaka lynne?
kasimir. Bröder böra alltid förlåta hvarandra.
Anton. Nå väl; mig förefaller det som om han
ej ville nedlåta sig att kalla oss bröder.
kasimir. Du gör honom orätt. Jag har aldrig
funnit att han någonsin visat sig stolt.
Anton. Han måste ta sig till vara!
Jaglålerho-som inte råda öfver mig, nej visst inte! Men der
kommer han med sina systrar! Jag går min väg.
Jag vill inte vara i hans grannskap.
kasimir. Nå, men så vänta då, min bror! Tag
då del i deras glädje.
Anton. Nej, jag kunde bedröfva dem ...
derföre går jag hellre min väg (Gdr ut).
kasimir. Nå väl då, jag gör dig sällskap.
(Afsides) Jag skall bara söka att få honom litet mildare
till sinnes. (Gär ut).
sjünde scenen.
LUDVIG, BERTHA OCH AGATHA (komma in).
BERTHA, (trycker sin brors hand). Hvarför är du
ännu så bedröfvad? Ack, min bästa bror, hvarken
tårar eller klagan skall återge oss vår mor.
LUDVIG. Nej, visst inte. Men lofva mig
åtminstone, att vi alla gånger, då vi äro tillsammans, skola
tala om henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
