Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
DUBRETON. Var tyst, låt oss inte förlora tiden!
Om du blott förorsakat mig oro, det skulle ingenting
betyda; men, olycksbarn, du har bragt mig i den
pinsammaste förlägenhet.
paul. Ack, jag vet, jag vet, min Herre!
dubreton. Du vet det, och likväl har du
kommit hit? Vet du också, att du har förverkat ditt lif?
eugene. O, min Gudi Förverkat lifvet!
paul. Ja, min Herre, äfven det är mig bekant.
dubreton. Men säg då, för Guds skuld, hvad
tänkte du på, då du deserterade?
PAUL. Ack, Herr Dubreton, jag tänkte blott på
mina stackars föräldrar! Min längtan att få återse
dem, att få trycka dem till mitt hjerta, var alltför
stor. Ännu en gång ville jag se dem, ännu en gång
ville jag njuta den lyckan att få hvila vid deras bröst...
och sedan... nåväl, sedan dö, om så måste ske!
dubreton (afsides, medlidsamt). Beklagansvärde
unge man! Hur bedröfligt, om hans ömhet, hang
barnsliga kärlek skulle straffas som ett brott!
eugene. Min far, jag tror nästan, attjag i Pauls
ställe skulle ha handlat på samma sätt. Är det väl
möjligt, att man med döden kan straffa en så
naturlig gerning?
dubreton. Tyvärr, är det blott alltför säkert,
min son! Det synes dig hårdt och grymt! Nåväl, du
har rätt. Men betänk då, att lagarne äro
nödvändiga för allmänt bästa... vi måste alla underkasta
Oss dem, och ha ingen rätt att beklaga oss, om vi
öfYerträda dem. Paul var kallad att tjena
fäderneslandet som soldat; då han deserterade, öfverträdde
han sin pligt, och han måste nu finna sig uti följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
